okej. okejokejokej.
har pendlat mellan soffa/säng i snart 24 h. utvecklat autoimmunitet mot värmekudde och maxdos paracetamol. frustrationen över att aldrig få sova är så förödande att jag lät mig övertalas om att få lite starkare oro- ångestdämpande preparat utskrivet igår. men efter sju besök på olika apotek kunde jag snart konstatera att nej, det finns inte att beställa eller i lager då leverantören inte säljer den mängden längre utan minst 100tab. tappade tålamodet och var faktiskt så otrevlig att apotekspersonalen beklagade, viftade efter mig med en blå Marianne-karamell som plåster på såren. TACK, den kan jag säkert somna på.
viktor ringde från jobbet nyss och undrade hur det var. jag grät nästan, frågade ynkligt vart mina kryckor är och han lovade att han skulle stanna på hemmakväll för godisinköp på hemvägen. var då tvungen att komma clean med att det tyvärr redan har gått så långt att jag redan grävt i den omsorgsfullt packade BB-väskan efter godiset som vi skulle ha där. vem är jag?
det får räcka så. klagostund över.
håll huvudet högt, kompisar.