frokenthoren.blogg.se

hola copains.

jag lever, för den som undrar. det som dock lyser med sig frånvaro är tålamodet och engagemanget i vad som återstår av den här 9 månadersperioden. tänk vad bra tex katter har det. trasselsudd var dräktig i 58 dagar sen klämde hon ut 4 st med cirka 2 minuters mellanrum, som om det regnade.

men det är rätt så fantastiskt att ha någon att vara symbios-gravid med. jag och johanna (som är i samma vecka) förgyller varandras slutspurt med att dela krämpor, förväntningar och försöker hålla modet uppe hos varandra, som de preggiga nervvrak vi är. tänk vad vi kan ha barnvagnspromenader och mamma-häng i vår/sommar.

två veckor återstår enligt de medicinskt kunniga. försöker inte hamna i rastlöshet och för mycket tänk, men det är galet vad begreppet tid kan stanna av när det är något man bara väntar på ska hända. vi gör mycket, men har en stark ångest och räknar kilometer varje gång vi ska iväg på något. i helgen var vi i linköping och jag tänkte hela tiden att "nu, bara för vi är 40 min hemifrån, kommer han dimpa ner lite casual här"

en annan sak med barn nummer två är det-löser-sig-inställningen.. ingen monitor. ingen zinksalva. ingenting. förra gången var det flera fulla bagageutrymmen hemkånkade från ullared med gud vet allt. badbaljor med olika insatser, nappar i flera färger och material, särskilda tops, nässug och bröstpumpar. nu känner man sig lite smårutinerad och viftar bort allt det där som en massa onödigt trams som ändå aldrig kommer till användning. men självförtroendet kanske har slagit över när man faktiskt såhär två veckor innan inte ens har en säng installerad till den nya minimännniskan, feel me? 

jaja. hursomhelst. något vi däremot prioriterade idag var ett inköp av en tredje stokke-stol. som om vi behövde en, eller för den delen fler diy-projekt. 🙄