slog upp våra knastriga, trötta ögon imorse och bilarna på gatan vittnade om att snö har fallit under natten. jag bara undrar, till vems glädje? vi har ju för i hela vetet planterat penséer, bytt till sommardäck, sopat gatorna och börjat med SPF50.
igår fick jag panikringa in en extra resurs som sovsällskap. min ömma moder. Viktor skulle jobba natt och jag kunde minnsann föreställa mig hur jag skulle falla offer för att tillhöra statistiken som utför ofrivilliga hemförlossningar halvliggandes i soffan och med assistans av skräckslagen 4-åring. för att eliminera alla risker fick hon vackert ställa upp på en sleepover.
börjar förresten misstänka att mina sedativa preparat är placebo. har inte upplevt varken tunga ögonlock eller sömnhallucinationer som utlovat. ligger vaken med 5678 tankar, sover en mikrominut i ren utmattning, vaknar kallsvettig, försöker hitta en bra sovposition utan att vara framgångsrik och så håller det på. hujedamig.
nu får den här bebisen faktiskt komma ut, så vi får se vad det är för en och så att han får veta vem han ska dras med i minst 18 år framöver. skyndar han sig inte på väntar en ganska oskön hinnsvepning på fredag med en barnmorska som inte håller igen på krutet.
