alright. nu börjar det klarna.
pitstop hos barnmorskan idag. hon kollade kurvor, mätte bebis och slank även in ett ultraljud. FIXERAD. inte ens lite ruckbar fick vi bekräftat efter ett knakande ljud varpå vi alla tre skrattade högt. hon är vass på sin proffesion måste jag medge. på rekordiga 30 min hade hon även lyckats övertala mig OCH utföra en down-there-undersökning.
efter det besöket gick vi bort till nya förlossningen, och alltså w o w. laserblickade mig igenom varje dörr för att memorera och OH aaaah:ade mig över hur fräscht det blitt. sen kom hon, som skänk från ovan, vår aurorabarnmorska. hon visade oss in i ett förlossnings rum och beskrev sin roll, kompetens och erfarenhet. och 30 år kändes övertygande ioförsig. men min skepsis har lärt mig att inte låta mig luras så enkelt, så jag tänkte show me what you got och vi spann vidare. en egenskap jag värderar högt hos människor är när de kan hantera att det är precis tyst. att det får vara tyst, utan att det blir märkligt. hon hade den förmågan. hon var också en sån som inte vek en tum när det kommer till ärlighet. jag berättade om mina svarta moln av oro, främst bestående i att behöva genomlida 4,6 kg bebis igen. "OJ, var han så stor?" och fortsatte bearbeta tillsammans med mig istället för att försöka dämpa min ångest.
summakardemumma så kom vi överens om en bättre upplevelse den här gången. en revansch. med jävligt mycket högre doser smärtstillande. sa även till om att de ska påminna mig om hur anatomiskt inkorrekt och onödigt jobbigt det är att ligga på rygg och föda barn. även om musten gått ur mig och jag envisas med att någon ska dra ut honom när jag är som tröttast. förutsättningar finns där, jag behöver inte associera min gamla merit med den nya. och att det är i nya lokaler hjälper faktiskt en hel del. just det! alla rum var utrustade med BAD. de var gigantiska och monitorer utan en massa kablar som man behöver ha på sig. även säng till partner. verkligen ett upplyft.
