min egenutfärdade diagnos säger att jag lider av samtliga ICD koder av trötthet. marströttma 2.0. sov oavbrutet hela natten till idag, gick upp för frukost, skjutsade ett motvilligt barn till förskolan och landade hemma igen vid 9:30 för att sova vidare. närmare bestämt 4,5 timmar till. otroligt.
jag vill ha det här over and done with nu. det är svårt att tro att den här kroppen sprang midnattsloppet på 52 min senast i augusti. nu är det en överprestation att ta sig från sittande till stående.
jag längtar verkligen efter att få kunna delta på familjegympan. låta endorfinerna göra sig påminda i en uppförsbacke på en löptur i skogen. jag har till och med så mycket längt att jag har lovat min sambo dyrt och heligt att skaffa ett träningsmedlemskap, och det är nämnvärt för att bedyra allvaret i det.
snart är marsjävel över och snart sitter vi där, på halvars och njuter av säsongens nyhet till fågelkvitter, myser i ljumna sonmarkvällar med solsvedd panna. men bäst av allt, de ska delas tillsammans med en ny liten minimänniska.
