idag kunde jag inte övermanna mitt väderberoende hur mycket jag än försökte. smattrandet på fönsterbläcket imorse raserade all min motivation. vi hade ändå bestämt oss för att gå bort till den traditionsenliga första aj-kortegen. låt mig dela förspelet innan vi ens kom ut ur trapphuset. Vinthons blodsocker var under lägsta nivåerna och tjatet visste inte gränser, "ät lite mat nu, snälla, för jag vägrar gå med ett hungrigt, grinigt barn till stan". ett hot och en uppmaning tillochmed inser jag nu. njepp. 15 min kvar tills det börjar. jaja, skit i maten då men ta på dig kläder. nix. istället stod han och skrek ihärdigt på sitt rum för att jag inte tog ett kort på honom när jag hade fullt upp med att ge corris käk. världsligt. efter hela den fasäsen hade lagt sig och vi äntligen var påklädda och redo, hann vi bara komma ut innan en gigantisk kruka välts och i nästa sekund ligger jag i en vattenpöl och skvalpar tillsammans med en sjöblöt mobil som också tog ett sim där. då kände jag bara.. nej... jag gör inte det här. 1..2...3...4..5... djupaaaaaa.
tänker mig att morgondagen kommer bjuda på sin beskärda del kaosartade inslag. preppar mentalt för kriget så att allt annat bleknar bort i jämförelse. ge mig en highfive och ett ryggdunk, tack.
nu ligger vi alla 5 i en 180 säng. det är charmigt ändå. att vi faktiskt får plats och är relativt utvilade dagen efter. den ena fiser. den andra morrar i sömnen. den tredje snarkar. den fjärde snarkar också. jag lyssnar och lyser upp med skärmljus i hopp om att någon gång sövas av symfonin som råder.
25. jag gråter bara i regnet
Allmänt Kommenteraidag kunde jag inte övermanna mitt väderberoende hur mycket jag än försökte. smattrandet på fönsterbläcket imorse raserade all min motivation. vi hade ändå bestämt oss för att gå bort till den traditionsenliga första aj-kortegen. låt mig dela förspelet innan vi ens kom ut ur trapphuset. Vinthons blodsocker var under lägsta nivåerna och tjatet visste inte gränser, "ät lite mat nu, snälla, för jag vägrar gå med ett hungrigt, grinigt barn till stan". ett hot och en uppmaning tillochmed inser jag nu. njepp. 15 min kvar tills det börjar. jaja, skit i maten då men ta på dig kläder. nix. istället stod han och skrek ihärdigt på sitt rum för att jag inte tog ett kort på honom när jag hade fullt upp med att ge corris käk. världsligt. efter hela den fasäsen hade lagt sig och vi äntligen var påklädda och redo, hann vi bara komma ut innan en gigantisk kruka välts och i nästa sekund ligger jag i en vattenpöl och skvalpar tillsammans med en sjöblöt mobil som också tog ett sim där. då kände jag bara.. nej... jag gör inte det här. 1..2...3...4..5... djupaaaaaa.
tänker mig att morgondagen kommer bjuda på sin beskärda del kaosartade inslag. preppar mentalt för kriget så att allt annat bleknar bort i jämförelse. ge mig en highfive och ett ryggdunk, tack.
nu ligger vi alla 5 i en 180 säng. det är charmigt ändå. att vi faktiskt får plats och är relativt utvilade dagen efter. den ena fiser. den andra morrar i sömnen. den tredje snarkar. den fjärde snarkar också. jag lyssnar och lyser upp med skärmljus i hopp om att någon gång sövas av symfonin som råder.